Anna's Blogg

 Varför, varför och åter varför finns det något så dumt som utseendefixering och den här eviga eviga jämförelsen med alla andra!! 

Vem bestämmer idealen?

Jag ska inte sticka under stol med att man själv är lite halv "maniak" på den fronten sometimes, man vill ju verkligen "look your best", åtminstone när man ska gå ut, men jag kan ärligt talat säga att det inte tagit över mitt liv och jag hänger inte upp mig på det. Något jag definitivt inte gör är att jämföra mig med andra.. Whats the point?

Jag föddes med det här utseendet det är lika bra att göra det bästa av det...
Men visst jag har haft min beskärda del av dåligt självförtroende och tyckt att jag är den fulaste som går i ett par skor, ja dom dagarna återkommer ibland och det är då man bara vill stanna kvar i sängen och dra täcket över huvudet, alla har vi våra dagar mer eller mindre och det är helt normalt..

..Men när går det överstyr?, När handlar det om dåligt självförtroende eller ur usel självkänsla? Det är ju ingen hemlighet att det bara sitter i personens huvud, en fix idé!!

Klart man vill se okej ut, Men för VEM? Dig själv eller andra?

Jag har en liten teori,
När man mår bra och känner sig harmonisk och tillfreds med sig själv...kanske du tom känner dig oövervinnlig för stunden, sånt mina vänner lyser igenom och det resulterar i att andra ser det också, det händer något med ögonen, kroppspråket ..ja allt... och oftast är du helt omedveten, det bara sker och du strålar!!

Mår du bra så gör du det inombords och på utsidan!!

Jag har lärt mig att inte tänka så mycket vad andra tycker, man lägger bara ner helt fel energi på det och blir automatiskt manisk och till slut kan man inte göra något på egen hand utan att andra ska tycka och tänka åt en!! Vilket heltidsjobb att gå och fundera på hur man ser ut och uppfattas hela dagarna...måste vara väldigt exhausting.

Hur kul är det?

Så länge DU själv tycker om något eller tycker på ett visst sätt och är nöjd, då är det så, sen om någon annan inte delar din åsikt, SO WHAT!! Det handlar i grund och botten om vad DU tycker..ingen annan.

Sen så är det en klar skillnad på att fråga om råd i största allmänhet, det gör man ju hela tiden. Sen om rådet i sig inte kändes riktigt 100:a så får man får helt enkelt gå på magkänslan, den brukar inte svika!

Det kommer alltid finnas puckon som tycker och tänker...men det är förmodligen dom som har den största "issuen" med sitt eget utseende! Screw them säger jag!!

Handen på hjärtat här,

Skulle du bli lyckligare människa inombords om du hade glänsande hår, perfekta tänder, tvättbräda eller kanske rent utav ett par jätte stora bröst eller what ever ,lite som en totalt retuscherad fejk bild i någon tidning??

Ärligt skulle du?

Inte i längden, Im telling you....

Det är ju bara en yta, ett skal... Vad hände med det som finns inuti? Det är ju det som räknas i slutändan iallfall.... jakten på den perfekta kroppen/utseendet har eskalerat totalt,
vad hände med lagom? Eller du duger som du är??

En evig debatt som aldrig kommer att ta slut så länge vi hela tiden låter oss matas med skiten!!

Kan kännas orättvist att vissa födds onaturligt snygga och inte en defekt så långt ögat når !! Men dom är ju oxå människor som alla andra och jag sätter en miljon på att dom är avundsjuka på något som någon annan har och inte dom eller att dom är allmänt missnöjda som vem som helst! och tro mig, dom har också defekter!

Så har man själv varit sen barnsben.. åååå varför har inte jag lika tjockt hår som hon?, varför kan inte jag bli brun?, varför fick jag fräknar?, varför är jag 4 pannkakor hög?

Jag kommer ihåg att jag skällde ut min pappa för att jag ser ut som jag gör
(och det har jag gjort måånga ggr ska ni veta).
Mina syskon är långa och blonda och blir bruna och bla bla bla... och så kommer Anna "svarta fåret" Panna, dessutom en "sladdis" och blir kort och tjock och fräknig (därav utskällningen till min pappa ) 
till saken hör att pappa oxå är konstant brun och man såg inte hans fräknar även fast han försökte få mig på bättre humör med .."Men Anna Jag har också fräknar"..  VAR DÅ?.. SKREK JAG!!
Stackars lilla pappa, han kan inte haft det lätt inte mamma heller för den delen!!
Haha!

Sen kom jag på att herregud, jag är ju en kopia av min moster...off the record här.. har alltid undrat om inte hon är min riktiga mamma egentligen?? Får inget svar på det hemmifrån av någon anledning, så nu har det blivit en lite grejj hemma hos oss!! Men än är inte sista ordet sagt!!

Vad är den röda tråden nu igen då..

JO!

Hur man än vänder och vrider på det så kommer man aldrig bli riktigt nöjd, va det än må vara, människan funkar så, mycket vill ha mer, denna ständiga strävan efter att se så bra ut som möjligt, fatta!! Vem pallar...

Jag tycker att alla är vackra på sitt sätt och alla har något speciellt...

Vem vill vara perfekt? Eller vem vill se ut som alla andra för att passa in?

Inte jag iallafall!

Jag är jag och det finns ingen som mig, Du är du och det finns ingen som dig,
hur coolt som helst egentligen när man tänker efter...

Vi är ett märkligt släkte no question about it!!!

Tänk om alla kunde vara trygga i sig själva, då skulle vi slippa all den här fixeringen...

Kom som du är, var som du är by all means, det vinner du på i längden!!