"The men went to bed with Gilda..and woke up with me" /Rita Hayworth

Eftersom det alltid är jag som står bakom kameran i alla sammanhang så tycker jag det är otroligt roligt att mixtra och experimentera med s.k. "selfie" bilder! Skönt att får vara lite "ego" ibland faktiskt. Dessutom har man kontroll och styr bilden själv, ingen press. Men så fort någon annan ska ta kort på en infinner sig en smärre obehagskänsla. Man känner sig osäker och inte alls lika kaxig som när man står där med mobilen i högsta hugg och bränner av den ena posen efter den andra utan några som helst problems! Ha-Ha, Varför kan man inte bara slappna av när andra vill ta en bild på en själv? Förmodligen för att man sen inte får "retuscha" bilden sönder och samman! ;D
 
När det är jag som står där bakom kameran så glömmer man lätt bort den där "obekväma" känslan och pushar på hej vilt, "kom igen", relax, va dig själv, försök tänk på något annat, jag är inte ens här! Då är det jag som är in charge, My rules!! :D (Fast jag vet ju precis hur dom känner sig, är iof en bra egenskap när man fotar andra, lite ödmjukhet är alltid bra..då blir det alltid mycket bättre resultat.)
 
Sen de jag tycker är en bra bild kanske inte alls faller den andre i smaken. Varför? Jo för man är så förbaskat självkritisk och osäker på om man duger som man är, man tittar på sina "enligt eget tycke" brister som ingen annan än du själv ser och tänker att GAAAAHH, ta bort, ta bort, ta bort! Sen tänker man också på hur man ska uppfattas av andra som ser bilden. Men alla håller på sådär. Ja, det finns en del som inte bryr sig ett dugg (dom som har total självkännedom och är helt trygga i sig själva no mather what) men merparten är inte så! Helt uppåt väggarna egentligen. Jag är definitivt en av dom. Inte helt hysterisk men självkritisk helt klart. Beror nog mest på ens dagsform.
 
Min vän Yvonne (som är helt fantastisk) och som jag har lärt känna på gymmet. Hon följer min blogg och brukar vara inne och läsa och titta på alla mina otaliga bilder jag lägger ut ibland på mig själv. Sen en dag när jag kom till gymmet och vi värmde upp på träningscyklarna så tittade hon utstuderande på mig och utbrister helt plötsligt...
 
-" Men, du ser ju inte Aaaalls ut som bilderna på din blogg i verkligheten!?!" (You gotta LOVE her honesty!!)
 
Tittade på henne och bara skrattade!! :D
 
-"Det är riktigt! Jag ser ut så här faktiskt, trot eller ej! Som en klassisk utarbetad, kroniskt trött och lite sliten mamma i sina bästa år, med risigt hår och noll make up och så lägger vi på lite träningssvett och det knallröda fejset, there you have me! Most of the time i alla fall! Ha,ha Lovely!!
 
Det är lite som när man träffar en ny kille och PR kampanjen kickstartar. Man anstränger sig till max för att verkligen påskina att man ser ut så här, (speciellt när man vaknar) alltid välmejkad, fresh andedräkt, timotejhår, stylad till tänderna, redo att möta dagen, inga som helst konstigheter...
 
Sen går det bara utför, sakta men säkert... and that goes both ways!! Ibland får man ett litet uppsving och tar tag i det igen, men mest bara för att någon förmodligen börjat gnälla lite mer än vanligt där hemma...Ha-Ha, funny shit!!
 
Vissa gillar att ta kort på mat och andra onödiga saker som dom känner att dom måste visa upp, jag är tvärtom, eller kan ta kort på det också (får inte glömma min photofetish) Jag är precis som hon i reklamen som tar tjugoarton bilder på frukostmackan i alla dess vinklar...Men det är mycket roligare att ta kort på sig själv och se vad man kan trolla fram för roligt en regnig dag!
 
Så ja, det är allt lite härligt att få egoista sig lite nu och då, man behöver det för att få känna att man kan se ut som " a million bucks" ibland, även om verkligheten inte är retuschad! Men det är då personligheten får ta över
and your a winner anyday 24-7!!! Så det så! :D
 
Så, vad ville jag säga med detta!! Jo, alla borde vara lite mer ego och tycka om sig själva och våga uttrycka sig på vilket sätt dom önskar, no mather what... I do! ♥
 
 
 
 

Kommentera här: